Nu i helgen åkte jag och Frida till Trysil. Fritidsvärdarna på vår skola anordnar en sådan resa varje år och denna gången var vi 16 stycken som åkte med varav fyra stycken från trean. Jag, Frida, Calle och Chris – så vi delade stuga.

Jag och min fina sambo Frida i backen
Vi har haft galet roligt, även med de andra som var med. Jag som bara åkt skidor två gånger förut och förra gången var för flera år sedan har utvecklats massor!


Frida och Calle, sen Chris och jag, i liften.
Jag började första åket riktigt bra, mest på grund av att jag inte fick kontroll nog att stanna, men sen fick jag en liten lektion av Chris som gjorde det lättare att kontrollera det hela – varav de andra frågar varför jag inte kör som i början och mitt svar ”…men då kuunde jag ju inte stanna…” Jag fortsätter med att åka halvt in i en gran och sedan går jag hela linan ut genom att ramla, glida och få stopp genom att krama om en annan gran. Även om det är på väldigt långt håll, så har vi det på film och jag skrattade länge innan jag kunde resa mig upp och försöka igen. Så kan det gå!
Dagen fortsatte med ännu ”några” vurpor, tog mig ner för mitt livs första svarta backe, en timmes regn och snö i hård vind då jag och Frida lyckades tajma in att sitta i liften och underbar åkning i ännu mer underbart väder. Sol och några minus hela helgen, perfekt!


Ännu en vurpa jag lyckades med var i en grön/blå backe där jag trodde att den fortsatte rakt framåt medan det egentligen var en u-sväng, skidor och stavar flög åt alla håll medan jag ännu en gång låg och skrattade i snön. Den har vi kort på, får visa när jag stulit Fridas telefon!
En liten stund på after-ski lyckades vi också klämma in, dock nyktert eftersom det är en skolaktivitet, och innan vi åkte tillbaka till campingen hann vi träffa Henrik som vi inte träffat på flera månader en snabbis också. Toppen!
Vi sov fyra personer i en stuga stor som en garderob, där lyckades vi även laga tacos och se på Sällskapsresan. Vi kan vi!
Lyckan när man hittar kaffe och kaffebryggare i stugan
Andra dagen gick allt så mycket bättre för mig, tog mig ner överallt och blev bättre och bättre på att svänga mer och snabbare och var inte alls lika feg fartmässigt. Fick fler åktips av Malvina, Calle och Rasmus, tur jag har kompisar som orkar coacha mig och åka där jag klarar mig! Kryssade mellan barn och andra skidåkare, grillade korv och efter några åk uppe på toppen lyckades Frida och fritidsvärden Rasmus som vi åkte med lura med mig på att åka off-pist. Det gick faktiskt bra! Nästa gång jag åkte där ramlade jag, och när vi bytte ställe ramlade jag ännu en gång men långt ifrån lika mycket som på lördagen så heelt okej.
Tredje stället vi åkte off-pist på gick allt jättebra tills jag var nästan nere, då lyckades jag köra ner en skida i den djupa snön och slå kullerbytta så skidorna och stavarna flög ännu en gång. När jag kände att jag levde och inte hade mer ont i knät än vanligt tog jag mig upp igen, men eftersom jag är otränad och två dagar i backarna sliter på en ganska brutalt höll jag mig på pisterna resten av dagen. För knänas skull.
Det var 16 trötta och slitna ungdomar som satte sig i bussarna hemåt igen. Ett litet stopp vid en olycka som skett, där alla mådde bra som tur var, och sedan stannade vi bara vid värmlandsporten innan vi åkte hela vägen hem. Det känns som att min kropp blivit körd genom en köttkvarn, sådan sjuk träningsvärk! Jag sov gott inatt, minst sagt!

Bild från toppen, blåsigt men mäktigt. Det är sådana här tillfällen man saknar sin systemkamera.
Jäklar vilken helg, den ska göras om nästa år!